den geologiska period som vi nu befinner oss i. Perioden (c:a 1,8 miljoner år – nutid) är den senaste och kortaste av perioderna i den geologiska tidsskalan. Namnet, med innebörden ”fjärde”, kan härledas som en benämning på sedimenten ovanför de tertiära berglagren i Seinebäckenet i Frankrike. Internationella stratigrafiska kommissionen överväger fortfarande om gränsen för kvartärperioden och pleistocenepokens början skall ligga vid 1,8 miljoner år eller 2,6 miljoner år före nutid. Kontinenterna har i stora drag hamnat där de för närvarande befinner sig under kvartär.
Klimatet kännetecknas av upprepade istider. Alpina glaciärer sträckte sig ut från bergskedjorna och isen vidgades från polerna ut över kontinenterna så långt fram mot ekvatorn som till fyrtionde breddgraden. Stora delar av Nordamerika, Europa, Asien, Sydamerika, Nya Zeeland och Tasmanien täcktes av isen, liksom Jordens stora bergskedjesystem.
Under senare delen av kvartär har 6–8 större istider inträffat, var och en med en varaktighet av c:a 100 000 år och mellan dem värmetider, interglacialer, på 10 000–20 000 års varaktighet, med ett klimat minst lika milt som det nutida. Varje istid medförde en förskjutning av klimatbältena mot ekvatorn, och varje mellanistid en återförflyttning. Variationen i vattenståndet i haven och landhöjningar och landsänkningar samt sedimentationer har tidvis skapat, tidvis kapat landbryggor mellan kontinenter, vilket ömsom möjliggjort artspridning, ömsom förhindrat den mellan likartade landområden. Vidare har jordar med olika textur och vittringsförmåga bildats, översköljts eller eroderats, vilket ständigt har förändrat livsmiljön för levande organismer.
Under slutet av tertiär och början av kvartär ersattes den varmpräglade floran i Europa med arter som mammutträd, sumpcypress, skärmtall, hemlock, vingnöt, hickory, hästkastanj och ambraträd av våra moderna skogsträd, t.ex. gran, tall, björk, ek, avenbok, bok, alm, lind, hassel och ask. Nutidens europeiska flora blev därför i hög grad etablerad redan i början av kvartär. De första förfäderna av släktet Homo uppträder, liksom djurarter med nuvarande utseende.
Skogsencyklopedin