avser i första hand tillämpningen av det lagreglerade skyddet av kulturmiljön. Länsstyrelsen ansvarar för tillsynen av fornlämningar enligt lagen om kulturminnen m.m. Skogsvårdsstyrelsen ansvarar för tillsynen av övriga kulturminnen enligt skogsvårdslagen. Beträffande den kulturpräglade naturen ansvarar skogsvårdsstyrelsen för biotopskydden enligt miljöbalken, medan länsstyrelsen ansvarar för skyddet av naturreservat och nationalparker enligt miljöbalken.
I skogen handlar kulturmiljövård vanligen om att bevara och vårda forn- och kulturlämningar. I många fall krävs det aktiva skötselåtgärder för att bevara lämningarna. Eftersom lämningarna är så olika är det svårt att ge övergripande regler för skötseln. Inför skötselåtgärder som berör fornlämning bör därför kulturmiljöenheten på länsstyrelsen kontaktas.
Arbetet med att vårda kultur- och fornlämningar bygger på två principer. Växtligheten skall skötas så att den underlättar tolkningen av lämningen. Växtligheten skall då efterlikna eller knyta an till landskapet som det såg ut när lämningen ursprungligen uppfördes.
Generella åtgärder vid kulturmiljövård i skogsbruket: 1) Med hjälp av skogs- och miljöredovisningen kontrolleras vilka fornlämningar som finns i området. Om ingen redovisning finns tillgänglig kan upplysningar om forn- och kulturlämningar fås från skogsvårdsstyrelsen eller länsstyrelsen. 2) Marken gås över och förekomsten av eventuella kulturlämningar noteras. Hembygdsföreningar och ibland länsstyrelsen kan ha information över befintliga kulturlämningar. 3) Det fornlämningsområde som länsstyrelsen anvisar och som inte får beröras av åtgärden märks ut, liksom kulturlämningar som ska skyddas. Markeringarna skall synas under såväl avverkning som föryngringsåtgärder. 4) All berörd arbetspersonal informeras om de skyddade lämningarna. 5) Träd och buskar på lämningarna avverkas. 6) Markstädning utförs efter all avverkning. 7) Körning måste ske utan att skada markytan eller komprimera marken under. 8) Markberedning är olämplig. 9) Plantering bör inte ske på det som ska synas och bevaras. 10) Informationsskylt kan sättas upp.
Några exempel på kulturmiljöer till vilka hänsyn skall tas är övergivna torpställen, kvarnar, sågar, flottningsanordningar, stenmurar och äldre brukningsvägar, kolbottnar och tjärdalar.
Kulturmiljövård i skogsbruk: Avverkning görs på torr mark, eller på tjälad mark, för att undvika markskador. Vid all avverkning (även röjning) tas tillfället i akt att avlägsna träd och buskar som växer på eller för nära lämningar. De träd som är en del av den kulturhistoriska miljön ska givetvis stå kvar, t.ex. frukt och bärträd vid torp. Trädslagsvalet vid gallring och röjning är ett effektivt redskap att försköna området kring en lämning eller kulturmiljö, t.ex. genom att skapa en snygg ring av lövträd runt ett fornminne. Stickvägssystem och basvägar läggs ut så att de inte berör kulturmiljön. Hyggesavfall måste rensas undan från lämningar för att inte dölja eller förfula dessa. Notera dock att under avverkningsarbetet kan riset användas som körunderlag för maskiner. Hyggesutformning bör göras för att framhäva eller skona lämningar. Skapa ett tilltalande landskap kring värdefulla kulturmiljöer och lämningar. Markberedning med maskiner är ett ovanligt effektivt sätt att sarga kulturmiljön. Skador av markberedning på fornlämningar kan inte repareras. Maskinell markberedning måste hållas väl borta från fornlämningsområden och värdefulla kulturmiljöer. Plantering bör inte ske för nära lämningar, och heller aldrig på kulturmiljöer som undantagits från skogsbruk. Freda små inägor inne i skog och torpmark, liksom värdefulla slåtter-, ängs- och hagmarker. Bygge av skogsbilväg fordrar största försiktighet, och innebär obligatorisk kontakt med länsstyrelsen om den ska dras vid fornlämning. Dikning kan, liksom markberedning, innebära obotliga skador på värdefulla lämningar, och lämnar fula ärr i värdefulla kulturmiljöer. Även här ska länsstyrelsen kontaktas om fornlämning berörs. Jfr fornlämningar, kulturminnen.
Skogsencyklopedin