barr- eller lövförlust i trädkronor. Kronutglesning är ett synligt tecken och vanligt använt mått på skogsskador. Den kan förutom av torka orsakas av en mängd olika faktorer, t.ex. insekter, svampar, vindutsatt läge, efter kraftig blomning och fruktsättning (särskilt hos tall) och ev. luftföroreningar. Vanligen förknippas kronutglesning med långväga luftföroreningarnas inverkan och uppmärksammades under 1980-talet i granbestånd i södra och sydvästra Sverige, vilka uppvisade liknande förändringar som en del skogar i Centraleuropas höglägen där stora mängder luftföroreningar gav alarmerande skogsskador med kronutglesningar som förvärrades undan för undan och slutade med total avbarrning. De långväga luftföroreningarna har inte förekommit i så höga halter i Sverige som i Centraleuropa. Påverkan av de långväga luftföroreningar, som varierar i sammansättning både i tid och rum, har inte kunnat påvisas på svenska eller norska skogsträd. Sannolikt förekommer dock ibland ozonskador. Utglesningens omfattning olika år beror till stor del på variationer i väderleken, särskilt torkperioder under vår och sommar. Detta, tillsammans med alla andra ovan nämnda faktorer som påverkar krontätheten, betyder att uppskattad kronutglesning inte kan utgöra ett mått på långväga luftföroreningars påverkan. Kronutglesning kan däremot anses vara en allmän vitalitetsuppskattning.
När omfattningen av skogsskador mäts genom observationer av kronutglesning jämförs det aktuella krontillståndet med en tänkt krona utan skador. Kronutglesningen anges i procent. I Sverige betraktas därvid träd med upp till 20 % som oskadade. Träd med mer än 60 % utglesning anses vara allvarligt skadade. Kronutglesningsklasserna är 0–20 %, 21–40 %, 41–60 % och 61–100 %. Skogsstyrelsen har nästan 300 permanenta, subjektivt utlagda provytor i redan skadade bestånd för observationer. Riksskogstaxeringen gör kontinuerliga observationer på sina ytor i samband med omdreven.
I norra Norrland är andelen utglesade träd störst beroende på kärvt klimat och hög ålder. Situationen har varit stabil de senaste åren. I södra Norrland har en genomsnittlig ökning noterats i äldre granskog, dock med variationer för enskilda år. Hos tall och medelålders gran finns ingen tydlig trend. I Svealand och Götaland har andelen utglesade träd i äldre skog ökat. Tendensen är tydligast hos gran. Andelen grankronor med större utglesning än 20 % har fördubblats sedan mitten av 1980-talet men förefaller inte ha ökat de senaste åren i södra Sverige. Hos tall har andelen varit oförändrad eller minskat något under 1990-talet. Skadenivåerna i landet ger inte anledning till direkt oro, eftersom andelen träd med starkt nedsatt vitalitet (mer än 60 % utglesning) är låg. Lokalt från punktutsläpp kan dock mindre områden vara mycket utsatta och ha höga skadenivåer.
I Europa har inventeringar pågått sedan 1986 i regi av FN:s ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) och omfattar 25 000 observationsområden representerande c:a 151 miljoner hektar. Resultaten visar att skogsskadorna fortfarande är ett allvarligt problem även om förbättringar rapporterats från en del platser. Ogynnsam väderlek i samverkan med luftföroreningar anses vara orsak. Skadorna är allvarligast i områden i Tyskland, Tjeckien, Polen och Slovakien och drabbar främst bok, ek och silvergran.
Skogsencyklopedin