(Cervus elaphus) landets näst största hjortdjur med viss utbredning i södra Sverige upp i Mälardalen och lokala förekomster längre norrut. Den förekommer sporadiskt. Slaktvikten är c:a 160 kg för hjorten och c:a 100 kg för hinden. Kronhjorten kan orsaka skador i yngre bestånd genom att gnaga på granens bark, vilket ofta medför röta och barkdrag. Kronhjortens betning har mindre betydelse. Hjorten är i de gamla kulturländerna ett ”heligt” vilt. Kronhjortstammen har ökat i Syd- och Mellansverige under senare tid, delvis genom utbrytningar från hjorthägn.
Skogsencyklopedin