metalliskt grundämne, tillhörande undergrupp 6A i periodiska systemet. Krom är en glänsande blåvit metall och beständig i luft. Medelhalten i jordskorpan c:a 100 g/ton. Krom förekommer inte i gedigen form, endast i kemiska föreningar och vanligen tillsammans med syre. Det viktigaste mineralet är kromit eller kromjärnsten FeCr2O4, en dubbeloxid av spinellmodifikation. Kromit finns i skandinaviska fjällkedjan, men är där inte brytvärd under normala förhållanden. Mineralet uppträder i serpentinit. Namnet härleds från grekiskan Chróma, färg. Sibiriens röda bly, mineralet krokoit (ett blykromat) upptäcktes av Johann Gottlieb Lehman och Peter Simon Pallas på 1760-talet.
Föreningar med kromater är giftiga. Krom är ett mikronäringsämne för vissa organismer, men i höga koncentrationer är det giftigt. Lyckligtvis fastläggs det mesta mycket hårt i stabila komplex (med bl.a. humusämnen) som är svårtillgängliga för organismerna.
Skogsencyklopedin