(1) (Empetrum) släkte av småväxta, ständigt gröna dvärgbuskar (endast två eller tre arter) med barrlika blad bland kråkbärsväxterna. Arterna har s.k. bipolär utbredning och hör hemma i norra, tempererade regionen och i tempererade delar av Sydamerika. Kråkbär är allelopatisk genom att det utsöndrar ett gift som hämmar tallens frögroning och tillväxt. Giftet bryts ned av brand.
– (2) arten kråkbär (E. nigrum) växer i skogs-, hed- och myrmark och förekommer i två underarter (kråkbär, som i Sverige är sydlig, och nordkråkbär (Empetrum nigrum ssp. hermaphroditum), mellanformer förekommer), vilka ibland dock betraktas som egna arter. Spridningen sker genom att frukterna äts av djur och lämnas på annan plats med avföringen. I Sverige är kråkbäret allmänt i hela landet upp i mellanalpina bältet. På Öland och Gotland är arten sällsynt. Arten kan överleva frost och tjäle men inte brist på vatten.
Skogsencyklopedin