överenskommelse mellan stater (170 st inklusive EU 1999) sluten 1992 och i kraft i Sverige från december 1993 för att bevara livets variationsrikedom och är ett gemensamt försök från världssamfundet att komma till rätta med det stora problem som förlust av ekosystem, arter och gener utgör. Konventionen gäller inte bara ”den vilda” mångfalden utan också mångfalden av förädlade (domesticerade) organismer. Den innehåller dessutom bestämmelser om hur biologiska resurser får utnyttjas och om genetiskt modifierade organismer (GMO). Konventionen har tre övergripande mål: bevarande av biologisk mångfald, hållbart nyttjande av mångfaldens beståndsdelar, rättvis fördelning av den nytta som kan utvinnas ur genetiska resurser. Konventionen har ett vetenskapligt organ (SBSTTA) som bl.a. har ett arbetsprogram för skoglig biodiversitet.
Konventionen ålägger staterna att: utveckla nationella strategier, planer eller program för biologisk mångfald, identifiera och övervaka biologisk mångfald, bevara biologisk mångfald i naturlig livsmiljö t.ex. genom inrättande av skyddade områden, bevara biologisk mångfald utanför den naturliga livsmiljön t.ex. i genbanker, utveckla långsiktigt hållbara brukningsmetoder, bedriva forskning, utbildning och öka den allmänna medvetenheten om biologisk mångfald, bedöma konsekvenser av och minimera skadliga effekter. Sverige har sedan 1994 en beslutad ”strategi för biologisk mångfald”. För fullgörandet av konventionen har situationen för biodiversiteten inventerats i landstudien ”Biologisk mångfald i Sverige” och aktionsplaner har upprättats för olika samhällssektorer. Ansvaret för genomförandet ligger på de statliga myndigheterna. För rikets kontakter med sekretariatet för konventionen har ”Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald” inrättats. Rådet är knutet till Naturvårdsverket. Se även biologisk mångfald.
Skogsencyklopedin