(1) ett fast, icke-metalliskt grundämne som förekommer i jordskorpan i fri form som diamant och grafit. I bundet tillstånd ingår kol i alla organiska ämnen och förekommer som exempelvis fossila bränslen, bl.a. stenkol, brunkol och bergolja och som karbonater av bl.a. grundämnena kalcium och magnesium. Kalkspat, dolomit och magnesit är de viktigaste karbonatmineralen. Bergarterna kalksten, krita och marmor bildas av kalkspat eventuellt tillsammans med dolomit.
I jordskorpan finns stora mängder mer eller mindre rent kol lagrat genom att förmultnade växt- och djurdelar omlagrats i berggrunden och där under tryck kommit att bilda kollager eller omvandlats till mineralolja och naturgas, s.k. fossila bränslen. Kol är i dessa former den största energiresursen som finns lagrad i naturen. Tillgångarna beräknas räcka i ett par tusen år om nuvarande brytningstakt fortsätter. Genom förbränning av fossila bränslen ökar halten koldioxid i atmosfären, vilket påskyndar växthuseffekten. Kol finns också i haven i form av koldioxid. Växterna använder atmosfärisk koldioxid vid sin fotosyntes varvid kolet tillfälligt binds i organismen. När växterna dör, återförs större delen av detta kol till luften genom bakteriell nedbrytning eller genom att trä och gräs brinner. En del döda växtdelar bildar vittrade mineral- och bergartsfragment (s.k. detritus) och organiska mullämnen, som är markens kolreservoar.
Kolet på jorden befinner sig i ett ständigt kretslopp mellan kolförråden i berggrund, atmosfär, hav och biosfär. De olika förråden bifinner sig normalt i viss balans i förhållande till varandra så att kol tillförs t.ex. atmosfären i samma takt som det bortförs. Periodvis störs balansen naturligt genom t.ex. vulkanutbrott. För biosfären talar man om kolkällor respektive kolsänkor i ekosystemen. Konkret betyder det att en kolsänka gör att koldioxiden minskar i atmosfären och att kolförrådet ökar i ekosystemet. En kolkälla har motsatt effekt och anses negativ. Skogsbruk så som det bedrivs i Sverige är i sin helhet en kolsänka medan förbränning är en kolkälla, liksom markberedning. På senare tid anses kolbalanserna störas på ett ödesdigert sätt genom förbränningen av fossila bränslen.
– (2) benämning på material som uppstått genom ofullständig förbränning av trä (träkol) och om bitar av dessa material.
Skogsencyklopedin