(Alnus glutinosa) ett högväxande pionjärträd med förmåga att fixera kväve genom symbios med bakterien Frankia och skjuta stubbskott. Den bildar bestånd framför allt i rikkärr (alkärr). Arten lämpar sig väl som skärmträd eller amträd, tack vare snabb ungdomstillväxt och att den ”piskar” grannträd mindre än björk. Klibbalen har markförbättrande egenskaper och hämmar rotröta på infekterad mark. Se även al.
Ståndort: Södra Sverige upp till Dalarna–Värmland samt hela Norrlandskusten. Växer på all frisk, fuktig och blöt mark med rörligt markvatten. Odlas lämpligen på finjordsrik (gärna lerhaltig), mullrik mark som är god.
Skador: En allvarlig sjukdomsalstrare intoducerades i slutet av 1990-talet, Phytophthora alni. Den blev funnen i Säveån utanför Göteborg och orsakar en rothalsröta, som dödar alarna. Sjukdomen är nu spridd vid vattendrag utmed Västkusten och i Skåne. Alen har också fått en ny rostsvamp (Melampsoridium hiratsukanum). Alticka (Inonotus radiatus), eldticka (Phellinius ignarius) samt fnösketicka (Fomes fomentarius) angriper och rötar träden mer ju äldre de blir. Betningsskador är försumbara, dock kan den fejas.
Föryngring: Föryngring genom stubbskott är en möjlighet till föryngring och kan vara en lämplig metod i kombination med frö- och självsådd. Klibbalen klarar vegetativ föryngring i 2–3 generationer innan stubben drabbas av röta. För att lyckas är det viktigt att mineraljorden blottas. Även bränd mark kan vara lämplig som grobädd. Det bästa sättet att föryngra klibbal är plantering. Planteringen skall ske tidigt på våren eftersom plantorna absolut inte får skjuta skott före planteringen. Plantering kan också ske på hösten med invintrat material om det inte är risk för uppfrysning. Barrotsplantor sätts 5–15 cm djupare än de stått i plantskolan. Vid inriktning på kvalitetsvirke bör förbandet vara c:a 2,0 meter. (2500 pl/ha). Om syftet endast är brännveds- eller massavedsproduktion kan plantavståndet utökas något.
Röjning sker lämpligen vid 2 m höjd (c:a 5 års ålder) till c:a 2500 st/ha. Åtgärden bör utföras på våren, så att stammarna kan stabilisera sig över sommaren. Buketter av stammar bör glesas ut så att endast 2–3 skott per stubbe lämnas kvar.
Gallring bör påbörjas när beståndet är 10–13 m högt och har en ålder omkring 15–20 år. Första gallringen bör vara hård, upp till 50 % av stamantalet. Stamantal efter gallring, 1000 st/ha. Fortsatta gallringar bör vara svagare för att undvika vattenskottbildning och upprepas med 4–6 års intervall. Kronlängden bör vara 50–60 % av höjden. Underväxten sparas som stamskydd. Risk för vattskott kräver tidig och försiktig gallring och intensiv skötsel för att ge kvalitetsvirke.
Slutavverkning sker vid c:a 50 år om grovt timmer önskas. Medelproduktionen kulminerar någon gång mellan 45 och 70 år bl.a. beroende på bonitet. Observera att alkärr omfattas av miljöbalkens biotopskydd varför åtgärder i sådana biotoper inte får företas utan samråd med Skogsstyrelsen.
Produktion: Som ett medeltal c:a 10 m3sk/ha och år (40–50 år).
Virke: Klibbal används huvudsakligen till massaved och brännved.
Skogsencyklopedin