smal, spiralformad, ”gripande” växtdel med vilken växter med svaga skott håller sig upprätta. Klänget är klätterorganet hos klängväxterna. Klängena är oftast förgrenade och känsliga för beröring, varför de har förmåga att vinda sig runt föremål och hålla sig mer eller mindre upprätta. Sådana växter har ofta en stam som inte är tillräckligt styv för att bära upp bladmassan. Klängena är av olika typ efter hur de bildats. Bladnervsklängen är bildade av bladens huvudnerv och är den vanligaste typen. (I vissa fall är bladet tillbakabildat och endast huvudnerven (klänget) finns kvar.) Skottklängen är ombildade sidoskott vilka ofta har häftskivor i klängespetsarna. Stipelklängen är ombildade stipler. Bladskaftsklängen är bladskaft med förmåga att vinda sig runt något stöd. Rotklängen förekommer sällsynt och utgår från luftrötter.
Skogsencyklopedin