Skogsencyklopedin

kisel, (Si)

det näst vanligaste grundämnet i jordskorpan (27 %) och hydrosfären efter syre. Kisel förekommer nästan enbart i förening med syre i kiseldioxid (kvarts) och silikater. Kisel ingår i vissa växter (kiselalger, fräken, gräs) och i djurriket i bindväv och fjädrar. Det används av bl.a. kiselalger och många svampdjur (glas-, horn- och kiselsvampar) som skelettmaterial, då i form av derivat av kiselsyra. Vissa växter t.ex. fräken och en del gräs, tar upp kisel i stora mängder i s.k. kiselceller. Vilken fysiologisk funktion kisel har hos dessa växter är oklart, men bladen hos många växter lagrar in kiselsyra som försvar mot betande djur. Växtens stadga och tillväxt kan också bli lidande vid brist på kisel. Av odlade växter är ris särskilt kiselberoende.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

Med eSKOGEN får du en nyhetsuppdatering till din e-postadress. Helt gratis, en gång i veckan.

Jag godkänner att Skogen lagrar mina personuppgifter.
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter
Skickar begäran
På väg
Paul är ny virkesansvarig på Skogssällskapet i västra Götaland
SkogsJobb