vittring av bergarter och mineral genom att dessa angrips och sönderdelas av kemiskt aktiva ämnen, främst vätejoner (H+) i markvattnet. Vittringen gynnas av hög tillgång på lättvittrade material och organiskt material, samt tillgång på vatten och värme. Den vittring som sker till följd av tillförsel av vätejoner från organiskt material och vegetationen ger upphov till en naturlig försurning. Vittringen neutraliserar vätejonerna till en del, varför markens pH normalt är relativt stabilt. Finkorniga jordar ger stor angreppsyta och hög vattenhållande förmåga. Dessa egenskaper gynnar den kemiska vittringen. Jfr mekanisk vittring. Se även vittring, jordmånsbildning.
Skogsencyklopedin