verksamhet med syfte att minska mängden av ogräs, växtsjukdomar och skadedjur för att minska deras skadeverkningar genom användning av kemiska preparat såsom herbicider (växtgift), fungicider (svampgift), insekticider (insektsgift), hormoner för selektiv verkan och exempelvis feromoner för lockande verkan. Det senare används mot barkborrar då man placerar ut fällor som med hjälp av doftämnen lockar till sig insekterna vilka fångas i fällan. Tidigare användes kemiska preparat i stor omfattning i både skogsbruk och jordbruk, vilket ledde till ekologiska katastrofer med skadeverkningar som slog särskilt hårt högt upp i näringskedjorna, t.ex. bland rovfåglar och sälar. Särskilt bekant blev följderna av bekämpning med hormonpreparatet hormoslyr, ett fenoxisyrederivat, som ofta spreds med flygplan över ungskogar för att bekämpa lövuppslag. Preparatet var selektivt i den meningen att det inte hade någon effekt på barrträden. Flygbesprutning inom skogsbruket förbjöds 1972. I praktiken förekommer inte heller selektiv kemisk lövbekämpning längre. En annan välkänd kemisk åtgärd i skogen var fickning av asp för att döda roten och därigenom förhindra rotuppslag.
Vid yrkesmässig kemisk bekämpning skall anteckningar föras om tid och plats för bekämpningen, gröda och areal, förekomst av öppna blommor, rikligheten av skadegörare samt preparatnamn och preparatåtgång. Vid bekämpning över områden där allmänheten fritt färdas gäller bestämmelser om informationsplikt. Växternas möjligheter att motstå skador kan gynnas med s.k. förebyggande bekämpning genom lämpligt val av trädslag och skötselmetoder. Se även bekämpning, bekämpningsmedel.
Skogsencyklopedin