barkning av nedre stamdelen av levande tallar så att endast en smal barksträng lämnas kvar från roten och upp till den obarkade stamdelen för att få stammen att utveckla kåda eller kådrik ved, bl.a. för tjärbränning eller tjärbloss. Förr framställdes tjärbloss genom att man på nedre delen av stammen hos unga tallar (5–8 cm i diameter) katade av barken intill 3/4 av omkretsen. Några år därefter blev veden indränkt med kåda. För tjärbränning katades även stora tallar, vilket var vanligt i finska Österbotten. Under 1600-talet hade Sverige i det närmaste monopol på tillverkning av tjära och beck. Ur trätjära kunde ungefär halva mängden beck framställas. Se även kulturmiljövård.
Skogsencyklopedin