blötmark vars vegetation påverkas huvudsakligen av relativt näringsrikt fastmarksvatten, såväl ytvatten som grundvatten. Om vattnet kommer från angränsande, minerogena markers rörliga grundvatten talar man om soligena kärr och om grundvattnet är stillastående kallas det topogena kärr, som är helt eller nästan helt plana. Vattnet kan vara helt ytligt eller komma från större djup och vara kalkfattigt eller rikt på lösta kalciumjoner. I vissa kärr, kallade limnogena, kommer vattnet från översvämningar i sjöar eller vattendrag, men härstammar även då delvis från fastmarkens grundvatten. Kärr är uppbyggda av kärrtorv. Kärr, t.ex. alkärr, kännetecknas av periodiska översvämningar och ingår bland sumpskogarna. I äldre litteratur används ordet kärr ibland i mer inskränkt betydelse, t.ex. med uteslutande av s.k. starrmossar.
Kärrvegetationen kännetecknas av gräs, starr, vass, fräken och fuktighetsföredragande örter. Bottenskiktet domineras av brunmossor. Kärren kan vara bevuxna med viden, al, björk och gran. De har ofta bildats genom igenväxning av sjöar, varvid torven överlagrar gyttja och lera.
Kärren indelas i rikkärr och fattigkärr. Öppna kärr är näringsfattiga – s.k. fattigkärr – om de genomsilas av vatten från svaga fastmarker. Starr dominerar och fågellivet kan vara rikt om fattigkärret är stort. Exempel på arter är ängsull, vattenklöver, enkelbeckasin, gräsand. Om det tillrinnande vattnet kommer från näringsrik mark bildas rikkärr och näringskrävande växter och snäckor finner livsrum. Exempel på arter är blåtåtel, flugblomster, ängsnyckel, brunmossor. Jfr fattigkärr, mosse, rikkärr, sumpskog.
Skogsencyklopedin