(1) skogsmark utan träd eller där träd och plantor står för glest för att fylla kravet på att bilda ett skogsbestånd. Kalmark avser även nyligen besådd eller planterad skogsmark där återväxtresultatet ännu är osäkert samt ung slyskog av olämpliga trädslag. Benämningen kalmark beskriver bestånd och används vid inventering och värdering av skog. Jfr kalhuggning, kalhygge, kalfjäll.
– (2) huggningsklass som t.ex. i skogsbruksplaner kan anges som K1 för kalmark där återväxtåtgärder återstår eller K2 för kalmark där återväxtåtgärder är utförda.
Skogsencyklopedin