ett metalliskt grundämne (jordartsmetall), tillhörande undergrupp 2A i periodiska systemet. Det är mjukt och silvervitt, men anlöps till grå färg i luft, även torr. Det självantänds i luft vid förhöjd temperatur. Kalcium är det femte vanligaste grundämnet i jordskorpan (medräknat syre som är vanligast) och vanligast i form av mineralet kalcit (kalciumkarbonat). Medelhalten i jordskorpan är 4,1 %. I oceanerna (hydrosfären) är medelhalten 400 g/ton. Förekommer i naturen mest som karbonat, silikat och fosfat. För medelvärdet av kalcium i svenska skogsjordar kan möjligen två populationer särskiljas. Den ena populationen med ett aritmetiskt medelvärde nära 1,25 % Ca emanerar sannolikt ur gnejs och granitdominerade jordarter. Områden med högre halter än 3,5 % förmodas dock vara påverkade av sedimentära kalkstenar. I det senare fallet kan markprocesserna ha bidragit till att de lättlösliga kalcitinnehållet utlakats ur de allra mest ytnära markhorisonterna.
Kalcium är en viktig byggsten i cellväggar och membran. Kalciumbrist leder till läckage i membranen och hämmad cellsträckning, vilket yttrar sig i minskad skottillväxt. Kraftig brist leder till att cellerna dör, framför allt celler i tillväxtpunkterna. Kalciumbrist påverkar inte fotosyntesen. Rotandelen av biomassan ökar något. Kalksten och kalk är kända sedan antiken. Metallen isolerades år 1808 av Humphry Davy i London. Kalciumfosfat ingår i benstomme och tänder.
Skogsencyklopedin