klassificeringsbas för jordmåner vilka var för sig karaktäriseras av vissa egenskaper. Man skiljer på naturliga jordmåner och kulturjordmåner. Jordmånstyper bildas genom att den ursprungliga geologiska avlagringen (jordart, berg) med tiden påverkas av klimat, topografi, markanvändning samt växt- och djurliv.
Naturliga jordmånstyper bildas utan människans bearbetning av jorden och är i Sverige enligt svensk klassifikation podsol, brunjord, sumpjordmån och ett flertal mindre vanliga, såsom lithosol och rendzina. Enligt internationella jordmånssystem (t.ex. FAO) finns ett flertal andra jordmånstyper.
Kulturjordmåner bildas genom människans bearbetning av marken med olika redskap varvid den naturliga jordmånen ombildas till åkerjord eller trädgårdsjord. Kulturjordmånerna är skenbart mer enhetliga än de naturliga jordmånerna med horisonterna förnalager (L-horisont), matjord (A-horisont), alv (B-horisont) och underlag (C-horisont). Gränslinjen mellan alv och underlag är svårligen urskiljbar.
Enligt Riksskogstaxeringens markkartering 1963–1972 utgörs den produktiva skogsmarksarealen till 66 % av podsol (varav c:a 18 % med tunn, 22 % med måttlig, 16 % med mäktig och 11 % med mycket mäktig blekjord), 14 % av brunjord (mestadels i södra Sverige), 13 % av sumpjordmån och knappt 2 % av lithosoler inklusive klapperstensmark. Drygt 5 % är ståndorter utan urskiljbara jordmånshorisonter.
Skogsencyklopedin