naturlig transport av jordpartiklar från marker med svagt vegetationsskydd, t.ex. sandiga jordar. Vid jordflykt p.g.a. stark vind kan sandkornens rörelser luckra upp markunderlaget genom att slå sönder små jordklumpar, späd gröda blästras och sandskikt eller sanddyner växer upp i utkanten av erosionsstråket. Siltpartiklar och mindre partiklar virvlar upp och bildar stoftmoln som färdas med vinden långa sträckor för att sedan falla ned som eoliskt sediment. Vinderosion p.g.a. jordflykt förekommer på sandiga, öppna jordar i södra Sverige och då vanligen under våren innan de tidiga växterna har hunnit binda marken. För att förhindra jordflykt på känsliga ställen har stora skyddskogar med tall anlagts i kusttrakterna i södra Sverige. Se skyddskogar. Jfr sandflykt.
Skogsencyklopedin