/uppgift ur SE 2000/ område för spårbunden trafik, vid godstransport särskilt lämplig för långa landtransporter genom att lastningen och planeringen är kostsam. Järnvägen är ett bra komplement när det gäller virkestransporter över längre distanser. För virkets transport ur skogen finns dock sällan alternativ till bil och väg.
Under 1970-talet byggdes en del transportsystem upp för rundvirke där lastbilstransporter och järnväg kombinerades. Sådana virkeståg organiserades ursprungligen för att ersätta flottningen, ofta i mycket storskalig form. Exempel på särskilt uppbyggda system är ”Trätåg” för skogsbruket gemensamt i södra Norrland och SCA:s ”Töva” (efter den stora Töva-terminalen). Andra system är ”Västgötapendeln” som drivs av Sydved och ett virkeståg från Ljusdal till Gävletrakten organiserat av Korsnäs AB.
I skogliga sammanhang ingår i begreppet järnväg dels banvallen, dels hela den övriga areal där skogsbruk inte kan bedrivas p.g.a. järnvägens existens. Skogsskötsel vid järnväg utgår från att minimera risken för vindfällen och snöbrott. Plantering bör inte ske närmare än 4 m från järnvädsområdet. Ungskog intill banan bör röjas tidigt och gallras hårt, så att träden får ett väl utvecklat rotsystem och blir mer stormfasta. Vid gallring sparas en c:a 20 m bred stormfast kantzon. Instabila och slanka träd som kan böjas av snötyngden avverkas dock liksom torrträd. Vid slutavverkning avverkas all skog ut till gränsen mot järnvägen. Ingen ridå eller enstaka träd får lämnas, inte heller lövträd som kan nå järnvägen om de blåser omkull. Se även omlastningsterminaler.
Skogsencyklopedin