(1) mycket finkornigt, vanligtvis löst och smetigt sjösediment (ofta på 2–5 m djup) med karakteriserande innehåll av gyttja, järnhydroxid och (ibland) stora mängder kiselalgskal. Järnockran är gul, röd, rödbrun eller brun i färskt tillstånd och luktar rost. Järninslaget kommer av att järnbakterier fäller ut järnhydroxid ur järnhaltigt grundvatten som rinner in i en sjö. Kalkhaltigt vatten som underifrån rinner in i ett kärr och dräneringsvatten från jordbruksmark kan också ge upphov till järnockra. Järnockra används som färgämnet ockra, vilket bl.a. färgar tegel rött. Se även Röda jorden.
– (2) vardaglig benämning på limonit.
Skogsencyklopedin