skogsskötselform med tämligen likåldriga bestånd som avverkas helt när de blivit tillräckligt gamla, vanligen kompletterat med ett par gallringar, varefter beståndet förnyas genom självsådd från kvarlämnade fröträd eller genom sådd eller plantering. Helt dominerande i dag är det intermittenta kalhyggesbruket. Till fördelarna hör de beprövade åtgärderna och den höga virkesproduktionen samt möjligheten att använda planeringsrutiner, rationella avverkningar med stora uttag på en och samma trakt. Till nackdelarna hör att skogen utsätts för kalamiteter av olika slag, vilka ibland får stora konsekvenser, utan att skogen har tillräckliga egna försvarsmekanismer. Vidare utsätts marken, vegetationen och djurlivet för en chock när beståndet avverka. Jfr kontinuerligt skogsbruk.
Skogsencyklopedin