(1) skärande bearbetning av virkesstycke med vanligen rätlinjig skärrörelse och med enskärigt eller flerskärigt verktyg (hyvel) för framställning av plan yta eller spår. Vid handhyvling avskiljs spån med hjälp av verktyg, som vid träbearbetning kan vara hyvelstål, varvid skärrörelsen, som utförs antingen av verktyget eller av arbetsstycket, är rätlinjig med upprepad icke skärande återgång. Vid maskinhyvling görs ingen återgång. Termen hyvling används också om fräsning i maskin avsedd för tämligen långa arbetsstycken, vilka i förhållande till verktyget matas rätlinjigt i sin längdriktning (oftast maskinellt). Rikthyvel, planhyvel, fyrsideshyvel och listhyvel är exempel på maskiner för olika typer av hyvling.
– (2) /uppgift ur SE 2000/ om väghunderhåll: utjämning av slitlager på (grus-)väg. Hyvling skall hålla slitlagret i gott skick genom att jämna till det och korrigera bomberingen. Hyvling är nödvändig för att inte vatten efter kraftiga regn skall samlas i potthål och andra ojämnheter och göra vägbanan mjuk och mer utsatt för erosion. Antalet hyvlingar som behövs beror i huvudsak på trafikintensitet och vägstandard. Större vägar som hålls öppna hela året eller större delen därav behöver hyvlas minst en gång per år, helst både vår och höst. Andra vägar bör hyvlas och justeras före avverkning, samt återställas sedan virkestransporten är avslutad.
Skogsencyklopedin