vetenskapen om världens vatten, dess förekomst, fördelning över landområdena, deras kretslopp samt dess fysikaliska och kemiska beskaffenhet. I skogliga sammanhang handlar hydrologin om vattnet i skogsekosystemet. Hit hör tillgången på ytligt markvatten liksom tillgången på grundvatten, dess närhet till markytan, rörlighet och egenskaper. Även avrinnings- och utlakningsförhållanden ingår liksom de små vattendragens hydromorfologiska miljö.
Hydrologin påverkar i hög grad markprocesserna och jordmånsbildningen med den avgörande betydelse detta har för de skogliga produktionsförhållandena.
SMHI (Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut) bedriver hydrologisk övervakning, forsknings- och utredningsverksamhet som främst gäller ytvatten, och har sedan början av 1900-talet ett nät av mätstationer för vattenstånd och vattenföring. Med mätningarna som grund utges prognoser för vattenstånd och vattenflöde. Viss beräkning av vattenhalter i marken utförs också. Motsvarande verksamhet som rör grundvattnet har SGU (Sveriges geologiska undersökning). Naturvårdsverkets miljöövervakning innefattar betydande mätningar av vattenbalansen i skogliga ekosystem och vattenkemiska förhållanden i skogslandet. Flera universitet och högskolor samt IVL (Institutet för vatten- och luftvårdsforskning) bedriver hydrologisk forskning. Särskilt vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet, tidigare Skogshögskolan) genomförs sedan början av 1900-talet hydrologiska utredningar för skogsbruket. Andra myndigheter som ger hydrologiska uppgifter är t.ex. Livsmedelsverket, Fiskeriverket, Sjöfartsverket, Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, vattendomstolarna och länsstyrelserna.
Skogsencyklopedin