markhorisont i översta delen av markprofil som består av organiskt material (även finrötter) antingen övervägande, t.ex. mår (i podsoljordmån), eller starkt uppblandat med mineralpartiklar, t.ex. mull (i brunjord). Humuslagret kan bestå av förmultningsskikt (F), humusämnesskikt (H) samt humusblandad mineraljord (A). Bokstäverna inom parenteser betecknar olika horisonter. Förhållandet mellan F-skikt och H-skikt anger nedbrytningens hastighet i förhållande till tillförseln av förna. Ju tunnare F-skikt relativt H-skiktet, desto högre biologisk aktivitet. Humustäcket förbättrar markens vattenhållande förmåga och isolerar mot temperaturväxlingar. Merparten av markens organiska substans återfinns inte i humustäcket, utan i anrikningshorisonten (B).
Skogsencyklopedin