term som används främst för att bestämma marks eller områdes fuktighet och avser mängden vatten i mark. Humiditeten kan beräknas som skillnaden mellan nederbörd och avdunstning (jfr luftfuktighet). Områden med positiv humiditet kallas humida och områden med negativ humiditet kallas arida. I humida områden får man en urlakning av det översta markskiktet och en avrinning. I arida områden får man i stället en anrikning av salter. En månad efter vegetationsperiodens början har större delen av landet negativ humiditet, dvs. torka, under 30 dagar. Landet indelas i 6 humiditetsregioner, i princip med avtagande humiditet från väster till öster. Humiditeten har avgörande betydelse för jordmånsbildningen, eftersom bildningen av olika markhorisonter (utlaknings- och anrikningshorisonter) till stor del bestäms av vattenmängden som sjunker ned genom marklagren. Se jordmånsbildande markprocesser.
I Sverige går den s.k. 0-linjen, gränsen mellan positiv och negativ humiditet under vegetationsperioden nära Norrlandskusten söderut där den viker av in genom Mälardalen och sedan fortsatt söderut genom de östra delarna av Svealand och Götaland. Öster om 0-linjen ligger så ett sammanhängande område med underskott i nederbörden. Detta gör att skogsskötselmetoderna här måste anpassas till det sommartorra klimatet. Se även humiditetstal.
Skogsencyklopedin