(1) spetsig, hög fjälltopp med branta sidor som bildats genom glacialerosion. Svenskt exempel är fjälltoppen Nallo nära Vistasvagge.
– (2) (ofta) pariga utskott på huvudet hos djur. Hornen används som vapen under revir- och brunststrider eller som statusmarkering. Hovdjur kan ha opariga horn av hornämne (keratin) från ytterhuden (noshörningar) vilka är permanenta men växer ut igen om de bryts, pariga horn av benvävnad omgiven av en hornslida av hornämne (slidhornsdjur) vilka är permanenta men kan läka om de skadas, pariga horn helt och hållet av ben (hjortdjur) som fälls varje år och växer ut igen. När hornen växer ut täcks de av basthud fylld av blodkärl som gör det möjligt för hornet att växa. Basthuden fejas (ofta mot en utvald trädstam) innan brunsten, då hornen används i kamp hanar emellan. Vid fejningen kan hjortdjuren ställa till skada på växande ungskog. Vissa kräldjur och insekter är också hornprydda för sitt försvar eller sina kamper. Se även cervina horn, palmata horn, halvskovel, tagg.
Skogsencyklopedin