torvmark där en upphöjning bildats mitt ute på mossen. Högmossar är en typ av ombrogen torvmark och får alltså sitt vattentillskott på ytan enbart genom nederbörd. De förekommer huvudsakligen i södra och mellersta Sveriges någorlunda humida områden. Vid för hög nederbörd kommer högmossen att ombildas till översilningstorvmark (soligen torvmark).
Utvecklingen hos en igenväxningshögmosse börjar med att en sjö grundas upp av gyttja. På gyttjan utbildas ett starrkärr, som så småningom invaderas av vitmossor och mossen har bildats. Den växer dessutom till sig på höjden och ut över den omgivande fastmarken och enstaka tallar får fäste. Endast en liten göl ute på mossen avslöjar att där en gång varit en sjö. Mossen fortsätter att växa och björk, al och tall fortsätter att vandra in. En lagg (ett smalt kärrstråk) utbildas längs kanterna dit vatten dräneras från såväl mosseplanet som omgivningarna.
En försumpningshögmosse kan börja utvecklas om torrt område blir ständigt våtare och med tiden försumpas alltmer till dess att en högmosse bildats. Försumpningshögmossar är vanliga i de nederbördsrikaste delarna av västra Götaland. Även försumpningshögmossen kan breda ut sig över omgivande fastmarker.
Saknas skog på mossen kallas den kalmosse, vilket brukar vara fallet i nederbördsrika områden. Skogsväxt gynnas av lägre nederbörd. Se även mosse.
Skogsencyklopedin