markberedningsmetod som syftar till att skapa upphöjda planteringspunkter, vanligen med ren mineraljord i ytan. Det sker genom att mineraljord skopas upp där humuslagret avlägsnats och antingen läggs i kanten på en mineraljordsfäck (hög på mineraljord), eller på den orörda humusen (hög på humus) eller över ett stycke humus som vänts upp och ned med orörd humus under (hög på omvänd torva). Markpåverkan blir i regel kraftigare än vid fläckmarkberedning och i hög på omvänd torva kan en komposteffekt uppnås. Upphöjda planteringspunkter är gynnsamt på fuktig mark, i frostlänta lägen och där vegetationskonkurrensen kan bli besvärande. Högläggning passar bra för plantering med normalstora plantor men inte vid föryngring från frö (sådd eller naturlig föryngring under fröträd) eller vid användning av miniplantor.
Högläggning utförs främst med högläggningsaggregat. Även grävskopa kan användas i synnerhet om det samtidigt finns behov av skyddsdikning.
Skogsencyklopedin