en typ av kannborr, som har använts som standardprovtagare i torvavlagringar och sjösediment, främst i pollenanalytiska undersökningar. Prototypen till provtagaren beskrevs 1868 av den norske zoologen och folkloristen Peter Christen Asbjørnsen (1812–1885) medan namnet myntats av en svensk ingenjör med namnet K. Hiller från Jönköping. Liknande typer av provtagare har även kallats Krügers provtagare eller Blytts provtagare, främst i Tyskland.
Hillerborren utgörs av en provtagningskanna, som består av ett fast innerrör (inre kammare) och ett rörligt ytterrör (yttre kammare) med i öppet tillstånd sammanfallande, slitsartade öppningar. Borret nedförs genom handkraft med hjälp av borrstänger till lämpligt djup i jordarten med sluten kanna, i förekommande fall med lätt vridning medurs eller en kraftigare, skruvande rörelse i denna riktning, för att bibehålla provkammaren stängd under neddrivningen. På önskat provdjup sker vridning i motsatt riktning (moturs), varvid den vingartade kniv (läpp), som följer hela ytterrörets öppning längs medurskanten, genom sitt grepp i den omgivande jordartsväggen öppnar den inre kannan och tvingar in provmaterialet i denna. Egenskapen som skiljer Hillerborren från de tidigare typerna är att den skärande eggen (läppen) sitter på den yttre kammaren samt den robusta konstruktionen. Kammarens (kannans) längd varierar men är vanligen 0,5 m eller 1 m och diametern c:a 4 cm. Provkannan har c:a 20–25 mm inmatningsöppning. Skarvstängerna består av stålrör av 1,0 eller 1,5 m längd. Jfr rysskannborr.
Skogsencyklopedin