(Corylus avellana) en hög buske inom släktet hasselväxter, vilket har drygt tio arter buskar och träd, alla med utbredning i den norra tempererade regionen. Bland hasselarterna märks filberthassel, hassel och turkisk hassel. Arten hassel är en mångstammig buske med utbredning i Europa och Främre Asien och kan bli uppemot 8 m hög, under vissa omständigheter kan den utvecklas till ett mindre träd, kanske 12 m högt. Kronan är vanligen rund och tät. Barken är tunn, glänsande och till färgen brun- eller gråaktig. De unga kvistarna är mjukt körtelhåriga. Bladen sitter strödda och är fjädernerviga och omvänt äggrunda med dubbelsågad kant och utdragen spets. Blomningen sker tidigt på våren och på bar kvist. Hanblommorna sitter i ljust brungrå hängen, medan honblommorna sitter två och två tillsammans i små knippen. Frukten, hasselnöten, är ljusbrun och något glänsande och omges av ett svepeblad. Den växer på god mark i lövängar, lundar, hagar och örtrika barrskogar.
I Sverige förekommer hassel tämligen allmänt upp till den biologiska norrlandsgränsen (Limes norrlandicus), samt med spridda förekomster på nordligare belägna platser med gynnsamma förhållanden såsom rasbranter och sydväxtberg. Särskilt storväxta exemplar finns på Gotska Sandön. Nöten är mycket näringsrik och rik på stärkelse, kolhydrater och fett. Hassel var förr därför ett viktigt kreatursfoder. Man anlade t.o.m. särskilda nottagårdar (nötgårdar). Nötterna gav dessutom matolja, lysolja, såpa och kosmetika. Det hårda och ganska strukturlösa virket används ibland för slöjdändamål.
Skogsencyklopedin