biotop enligt skogsvårdslagen där skador till följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas så långt det är möjligt utan att pågående markanvändning avsevärt försvåras.
Exempel på vad som kan vara hänsynskrävande biotoper är örtrika områden längs dråg, bäckar, åar och andra vattendrag, raviner, klyftor och blockmarker samt berg- och rasbranter, områden vid källor och källpåverkad mark, kärr och småvatten, strand- och sumpskogar med naturskogskaraktär, tidigare åkerholmar som ingår i skogsmark, äldre skog på uddar och mindre öar i hav, sjöar, vattendrag och myrmarker, övergivna torpställen med inägomark, förvildade trädgårdar och fäbodvallar, äldre lövträdsbestånd med stor mängd död ved, igenvuxna hagmarker och lövängar som varit trädbevuxna under flera trädgenerationer, äldre hassellundar, äldre skogsbeten med gruppställda träd och gläntor, urskogsrester, yngre brandfält, äldre hällmarksskog, örtrika bestånd på kalkrika marker. Jfr kulturmiljö.
Skogsencyklopedin