nationalpark i Orsa Finnmark, Ljusdals kommun, c:a 8 km nordost om Tandsjöborg, inrättad 1909 för att bevara ett stycke urskogsartad barrskog som jämförelse för forskning om barrskogens naturförhållanden. Nationalparken omfattar 29 ha, varav 22 ha barrskog och 7 ha myr och ligger på en högslätt c:a 400 m ö.h. och är omgiven av berg som höjer sig ytterligare 200 meter.
Geografiskt karakteriseras parken av södra Norrlands vågiga bergkulleterräng. Berggrunden i denna region är mycket komplex och bjuder på en stor variation av bergarter. I den södra delen består berggrunden av rödaktig porfyrisk granit medan den norra består av ljus granit. Centralt, i Svartåmyran uppträder ett 500 meter brett band med mafiska eller mörka bergarter (grönstenar). Mot Voxnan finns både sedimentära bergarter och vulkaniska bergarter, t. ex. Los-porfyr och här finns även inslag av omvandlade bergarter såsom kristallin kalksten. De sista resterna av den senaste inlandsisen formade en tunn avsnörd istunga som täckte högslätten där Hamra nationalpark ligger. När isen slutligen smälte bort kvarstod ett landskap med små moränkullar och stora gropar där de sista kvarvarande isblocken legat och flera små sjöar. Utmed Svartån är däremot den underliggande berggrunden till stor del blottad med vackert slipade hällar. Isälvsmaterial finns kvar vid Svartåns utflöde i Voxnan där tio meter mäktiga sanduravlagringar kantar älven. På den 5 km långa sträckan från Svartåmyran till Voxnan faller Svartån c:a 80 meter. Ån rinner i en ravin som är formad av stora smältvattenströmmar vid inlandsisens avsmältningsskede. Ån rinner till stor del över kalspolade hällmarker och omges av morän.
I parken finns gamla, högvuxna och kraftiga träd och många vindfällen. Floran och faunan är relativt artfattiga, men insektsfaunan är anmärkningsvärd med sina 450 arter, varav många är beroende av död ved. Hamra är en av de få nationalparker som helt saknar synliga spår av mänsklig verksamhet, bortsett från det besökare lämnar efter sig.
Skogsencyklopedin