hålväg

(1) smal passage med branta väggar genom fast berg. Hålvägar förekommer längs sprickor i graniter och gnejser.
– (2) arkeologisk benämning på äldre färdväg i form av ett rännformigt spår som nötts upp genom långvarig och flitig användning samt av vattenerosion. Hålvägar uppkom särskilt i sandig och sluttande mark. Hålvägar utgör ofta fast fornlämning och anknyter ofta till andra fornlämningar, t.ex. gravfält.

Källa: Skogsencyklopedin, utgiven av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm år 2000. Redaktör: Michael Håkansson. På webbplatsen kan tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler