en gravplats bestående av kantställda hällar som täcks av en eller flera vågräta hällar. Hällkistorna tillkom mellan c:a 2000 och 1800 f.Kr. Kistorna anlades i anslutning till dåvarande jordbruksbygd, normalt på impedimentmark. Själva hällkistan har en eller två rektangulära, manslånga kammare och kan vara upp till 14 m lång. Någon gång finns inte, men ett utknackat gavelhål kan finnas i ena kortsidans häll. Runt kistan finns en jordhög eller ett stenröse, som ofta lämnar kammarens överdel synlig. Hällkistorna är vanligast på småländska höglandet, men finns spridda över hela södra Sverige.
Skogsencyklopedin