(1928–2003) jägmästare 1954 och skog dr 1963, skogsvårdschef/skokgsvårdsdirektör vid SCA 1964–1991, uppehöll vid sidan av sin tjänst på SCA en professur på Sveriges lantbruksuniversitet, 1972 ledamot av Skogsavdelningen inom Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien och medverkade 1989 i akademiens tidskrift med artikeln ”Skogskötselprogram – trädslag, omloppstid, och intensitet I. Strategier för ett norrländskt industriskogsbruk.”
Stig Hagner var en av strategerna bakom en omdaning av skogsbruket till en långsiktig planering och kom bl.a. att införa systematisk skogsgödsling och ett planeringssystem som skulle optimera skogsbruket. Den under 1970-talet befarade framtida virkesbristen (”virkessvackan”) skulle mötas med planerad skogshushållning och insatser för att öka tillväxt och produktivitet i norra Sveriges skogar. Hagner blev i denna fråga en av de största förespråkarna för introduktionen av den mer snabbväxande nordamerikanska contortatallen, i dag Sveriges tredje barrträd. Stig Hagner införde också under lågkonjunkturen i slutet av 1960-talet den s.k. fjällskogshuggningen, vilken senare anammades av Skogsvårdsstyrelsen i Jämtland som gav den namnet ”fjällskogsblädning”.Under 1980-talet var han aktiv i att utveckla naturhänsynen i skogsbruket och tillhörde de första inom skogsbruket som slog fast att bevarandet av skogens biologiska mångfald var skogsbrukets viktigaste miljöfråga. Efter hans död publicerade Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien i samarbete med SCA hans bok Skog i förändring – vägen mot ett rationellt och hållbart skogsbruk i Norrland 1940–1990.
Skogsencyklopedin