(tidigare) inhägnad betesmark som ofta har ett glest bestånd av lövträd. I hagen kombinerades ofta bete, gräsproduktion och vedtäkt, dvs. skötseln och bruket av hagarna var en form av agroforestry. När betesdrift och gräsproduktionen blev olönsam, kom många hagar att växa igen, ofta med granskog. Hagen är en starkt kulturpräglad biotop som ofta har en rik flora av lågvuxna och tåliga växter. Floran präglades av betesdjurens närvaro och bär på många håll fortfarande spår av denna. Träden är ofta grova och bredkroniga genom att de haft gott om utymme. Ihåliga ekar och lindar är inte ovanliga, vilket gynnar delar av insekts- och fågelfaunan som annars kan ha svårt att finna utrymme. En gammal ek kan hysa över 500 insektsarter. Hagen måste hävdas om den skall fortleva. Igenväxande hagmarker får till en början en rikt blommande flora av ljusälskande växter. I takt med att marken fördunklas av invandrande träd, övertar skogsväxter marken. I övergångsskedet till ren skog hyser den igenväxande hagen arter från både hagmark och skog. Art- och individrikedomen kan vara extremt stor, t.ex. ekoxe, tandrot, lundbräsma, vårärt, stinksyska, nötväcka, stenknäck, grönsångare, vitryggig hackspett.
Skogsencyklopedin