samlingsbegrepp för kiselsyrafattiga (basiska) bergarter som är rika på mörka mineral. I populär mening omfattas såväl magmatiska bergarter som metamorfa bergarter. Färgen betingas huvudsakligen av mineralen klorit, epidot och/eller hornblände. Begreppet används vanligen för fältbruk av praktikens folk, t.ex. jägmästare. Genom sin ringa motståndskraft mot kemisk vittring ger dessa bergarter upphov till produktiva jordar, exempelvis hyperitmarkerna i Värmland och Småland.
Skogsencyklopedin