benämning på sådana tillväxtrörelser hos växter som beror av tyngdkraften (eller av centrifugalkrafter). Rörelserna medför att växten och dess delar intar olika vinklar i förhållande till tyngdkraftens riktning med hjälp av jämviktsorganen och statoliternas läge i dem. Positiv gravitropism innebär att växtdelar söker sig nedåt, vilket är fallet hos huvudrötter. Negativ gravitropism innebär det motsatta och förekommer hos huvudstammar och groddplantors skott.
Växtdelar som av någon anledning störs i sitt gravitropiska (lodräta) växtsätt reagerar och försöker redan några sekunder efter störningen kompensera lutningen genom att den ena sidan av organet växer mer än den andra varvid växtdelen mer eller mindre rätar upp sig. Bakom detta ligger troligen att de s.k. statoliterna omfördelas i speciella celler och därigenom ger signaler till balansorganen. I processen har också fördelningen av växthormon, t.ex. auxin, abskisinsyra eller gibberelliner, betydelse genom att de ger olika tillväxthastighet på växtens under- och ovansidor. Hos rötterna förefaller auxin och kalcium ha centrala regleringsfunktioner.
I relation till gravitropismen reagerar sidorötter, sidoskott och blad och orienterar sig i för dessa typiska vinklar mot huvudaxeln, vilket kallas plagiotropism. Vissa växtdelar orienterar sig horisontellt, t.ex. många rötter, vilket kallas diagravitropism. Jfr tropism, fototropism.
Skogsencyklopedin