jordhög som kastas upp över grav, ibland markerad av en kantkedja av sten, ett lågt brätte eller en kantränna. Högen är en av många gravformer från förhistorisk tid. De typiska, lite mer markerade högarna härrör från den äldre bronsåldern då döda begravdes en och en i monumentala rösen eller högar, ofta belägna väl synligt på krön eller sluttningar, ofta i grupper eller stråk. Mindre högar var vanliga även under äldre järnåldern och under den yngre fick vi höggravfält med mindre högar och övertorvade stensättningar över brandlager. Dessa är särskilt talrika och välbevarade i östra Mellansverige. Graven är täckt av en jordmantel med tydligt välvd profil och inuti finns en kärna av jordtovor och ett litet röse. Den döde begravdes obränd under äldre bronsålder, senare brändes de döda innan de begravdes. Ofta användes gravhögen flera gånger. Gravhögar är, som alla fornlämningar, känsliga för markpåverkan.
Skogsencyklopedin