(Alnus incana) mycket tåligt pionjärträd, lämpligt som skärmträd eller amträd på svåra lokaler eller för återbeskogning av steril eller t.o.m. förgiftad mark. Gråalen har en nordlig utbredning, den invandrade från nordost, men förekommer ända ned på det småländska höglandet. I Norrland förekommer två underarter: lappal (A. incana ssp. koalensis) som har ett buskartat växtsätt, har rödaktig bark och växer i fjälltrakterna och Norrlands inland samt karelsk gråal (A. incana var. argentata)som har silverludna bladundersidor och förekommer i Piteåtrakten.
Gråalen är en kvävefixerare genom symbios med bakterien Frankia och har markförbättrande egenskaper, den hämmar rotröta på infekterad mark, men har marginell ekonomisk betydelse i rena bestånd.
Gråalens knoppar är håriga och trubbiga. Årsskotten är filthåriga och ej klibbiga, barken i regel grå och helt slät. Bladskivorna har en gråluden undersida och är spetsiga. Kottarna saknar skaft.
Ståndort: Växer på all torr, frisk och fuktig mark i hela landet. Undvik torr mark. Odlas lämpligen på finjordsrik, kalk- och mullrik mark som är god.
Skador: Gråalen drabbas svårt av eldticka (se även klibbal). Betningsskador är försumbara då trädslaget tillhör de minst viltbegärliga.
Alfrö: Insamling sker när kotten börjar bli brun på hösten. Också hela grenar kan samlas in och torkas som björk. Frön lagras vid en optimal vattenhalt om 5–6 %, temperatur kring 0 °C i slutna kärl.
Naturlig föryngring: Gråal har förmåga att bilda rotskott, och kan föryngras både med hjälp av frö och rotskott. Naturlig föryngring med frö kräver frilagd mineraljord. Vegetativ föryngring (rot- och stubbskott) kan vara lämplig vid energiskogsproduktion eller i kombination med fröföryngring.
Plantering: Gråal kräver markberedning för att kunna planteras.
Röjning av gråal sker lämpligen vid 2 m höjd (vid c:a 5 års ålder) till c:a 2500 st/ha.
Gallring i trädslagsrena bestånd görs innan kronandelen på huvudstammarna understiger 50 %. Den gallras hårdare och med längre intervall än klibbal då den är mer skuggtålig. Gråal har kort omloppstid med hög initial tillväxt och passar inte i blandbestånd annat än som skärm.
Slutavverkning av gråal bör inte ske ske före 40 års ålder eftersom medeltillväxten kulminerar redan vid 30–35 år. Siktar man mot timmerutbyte får omloppstiden förlängas med något 10-tal år.
Produktion: 15 m3sk/ha och år (30–40 år).
Virke: Veden är lättare och mjukare är klibbalsvirket. Den är lätt att klyva och bearbeta och används därför ofta till träsniderier, modellarbeten och faner samt vid möbeltillverkning. Virket krymper och sväller mer än klibbalens virke. Används också i stor utsträckning som brännved. Det är inte efterfrågat i pappersmassatillverkning eftersom alveden har rödaktig färg. Gråal har marginell ekonomisk betydelse i rena bestånd. Se även al.
Skogsencyklopedin