nationalpark bildad 1909 för att bevara öns särpräglade natur i dess naturliga tillstånd. Ön ligger i Östersjön c:a 40 km norr om Gotland. Den är uppbyggd av sand och grus och omges av flacka sandstränder med flygsandfält och vandrande sanddyner som förekommer längs stränderna och mitt på ön, vilket gör ön kuperad. Gotska Sandön är den översta delen av en stor ryggbildning, Salvorev, som sträcker sig 7 mil norrut från Fårö på Gotland upp till grundet Kopparstenarna. Sandön ligger en bit norr om ryggens mitt och bröt som en revel havets yta för c:a 5 000 år sedan. Genom landhöjningen ligger öns högsta punkt 40 meter över Östersjön. Avlagringarnas mäktighet ner till berggrunden är här 75 meter. Vid borrning har man påträffat sandsten under de paleozoiska berggrundslagren. Det är möjligt att denna sandsten hör till de jotniska bildningarna som uppstod för c:a 1 200–1 600 miljoner år sedan (mesoproterozoikum). Undervattensdelen av ryggen består av åsar och andra glaciala avlagringar, som sannolikt byggts upp för c:a 13 000–14 000 år sedan. Till skillnad från rullstensåsar på land är Salvorev under ständig förändring.
Nationalparkens totala areal är 4 500 ha, varav 2 913 ha barrskog, 852 ha vatten, 542 ha sanddyner, 168 ha sandstränder, 6 ha lövskog, 6 ha äng, 12 ha bebyggelse. Ursprungligen avsattes endast 368 ha, men parken utvidgades till att omfatta hela ön 1968 (kyrkogården undantagen) och till att omfatta även vatten 300 m ut från land 1988. Skogen, som skyddar stora delar av öns inre formationer, består av barrskog, mest tall på ljung- och lavhedar, men det förekommer även mindre lövskogspartier. Idegran är vanlig. I den artrika floran finns drygt 400 arter kärlväxter, åtskilliga svamp-, lav- och mossarter, men bara runt 50 regelbundet häckande fågelarter. Flyttfåglar besöker dock ön i stora skaror. Särskilt märkligt är öns insektsliv, genom att sju av öns 861 kända skalbaggsarter inte finns i övriga Norden. Se även nationalparker.
Skogsencyklopedin