bestånd som är föremål för gödsling. Gödslingsobjekt på fastmark väljs utifrån en kombination av biologiska och ekonomiska faktorer. Mest lönsam blir gödsling av välskötta medelålders och äldre tallskogar av god kvalitet. Objekten bör ha podsoljordmån med ståndortsindex 16–28. Beståndet bör utgöras av minst 80 % barrträd, inte yngre än förstagallringsskog. Frisk, välsluten skog svarar bäst på gödslingen. Avverkning bör inte ske så länge gödslingseffekten kvarstår. P.g.a. atmosfäriskt kvävenedfall och kvävemättnad i marken kan gödsling vara intensiv i norr, men avråds i söder.
Gödslingsobjekten kan sorteras efter båtnad, vilket innebär att nuvärdet med gödsling jämförs med nuvärdet utan gödsling. Alternativt kan investeringens räntabilitet beräknas. I praktiken innebär det att slutavverkning bör ske c:a 10 år efter en engångsgödsling.
Olämpliga gödslingsobjekt p.g.a. dålig lönsamhet är brunjordar eller marker med rik örtvegetation. Reaktionen blir svag eftersom kvävetillgången redan är mycket god. Samma gäller för objekt på marker med mycket hög bonitet (bättre än G30), mycket slutna och ogallrade bestånd, mycket olikåldriga bestånd med inslag av överåriga och grova träd, skog på mycket mager mark (sämre än T14) – åtgärden ger där alltför låg effekt i kubikmeter räknat, i plant- och ungskogar – det tar lång tid innan investeringen kan realiseras, samt dikade, grunda f.d. kärrtorvmarker – de är ofta kväverika och reaktion uteblir.
Skogsencyklopedin