(handels)vara som i olika form innehåller ett eller flera näringsämnen. Till organiska gödselmedel räknas stallgödsel såsom flytgödsel, kletgödsel och fastgödsel, samt avloppsslam, rötslam, industriavfall, växt- och djurrester samt spillning från fåglar och fladdermöss (guano). De organiska gödselmedlens innehåll av växtnäring är av vital betydelse. De har dessutom positiv inverkan på jordens struktur, dess mullhalt och innehåll av mikroorganismer. Oorganiska gödselmedel är liktydigt med handelsgödselmedel som innehåller kväve, kalium, fosfor eller någon kombination av dessa makronäringsämnen, eventuellt med tillskott av olika mikronäringsämnen.
Gödselmedlen för skogsbruk brukar grovt indelas i N-, NPK- och PK-gödselmedel efter kemiskt innehåll av makronäringsämnen (N = kväve, P = fosfor, K = kalium). Tillnamn av typen ”mikro”, t.ex. NPK+ mikro, anger att medlet även innehåller andra väsentliga ämnen, såsom mikronäringsämnen eller spårämnen, förutom kväve, fosfor och kalium. Vid skogsgödsling av fastmark används nästan uteslutande kalkammonsalpeter och vid torvmarksgödsling huvudsakligen PK- eller NPK-medel.
Gödselmedel måste lagras med omsorg eftersom det brukar vara mycket känsligt för fukt. Skogsgödsel levereras som regel i stora eller mycket stora säckar. Spill och läckage skall undvikas så långt möjligt vid transport, lagring och hantering. Vid utomhuslagring av storsäck bör väldränerat, jämnt underlag väljas. Helst bör platsen också vara beskuggad då gödslet är känsligt för temperatursvängningar. Säckar får inte skadas och bör staplas för att underlätta lastningen. Gödsellager i skogen bör vara inhägnat.
Skogsencyklopedin