(Betula pubescens) ett upp till 25 m högt pionjärträd med delvis samma egenskaper som vårtbjörk, men är mer fuktfördragande och anses även något mer skuggtolerant. Arten förekommer i hela landet (utom i fjällen) och i övriga Europa och österut i Sibirien och Kaukasus. Till arten hör ett flertal underarter av vilka en del odlas som prydnadsträd. Det finns många morfologiska mellanformer mellan glas- och vårtbjörk. Dessa är emellertid oftast någon av arterna, vilket också numera går att utröna med ett kemiskt test. Hybrider mellan de båda björkarterna är sällsynta och är även svåra att framställa artificiellt. hybridbjörk, bl.a. nässelbjörk. Se även björk.
Kronan är vanligen smal och oval, skotten är tämligen styva och snett uppåtriktade, sällan hängande. Årsskotten är håriga och utan vårtor. Bladen är rundade och lätt håriga. Blomningen inträffar sent på våren. Barken är slät och något glansig, vanligen helt vit men ibland grå eller kopparröd.
Ståndort: Glasbjörken växer bäst på frisk mark av god bonitet, ofta på fuktig mark. Den bör gynnas framför vårtbjörk på fuktig och blöt mark som är syrefattig, t.ex. torvmark och odränerade sumpstråk.
Skador: Betas av vilt och gnagare.
Produktion: Ger 20–30 % lägre volym än vårtbjörk på frisk mark av medelbonitet. Veddensiteten är c:a 20 % högre än granens.
Användning: Kvalitetsproduktion är gynnsamt. Björktyper i Syd- och Västsverige är dock genomgående av sämre kvalitet. Stammen blir gärna krokig vid ojämn stamfördelning. Virket används huvudsakligen som råvara till pappersmassa. Virke av god kvalitet kan användas till knivfaner eller svarvfaner, plywood, snickeri- och möbelvirke samt som råvara vid tillverkning av tumstockar. Bladen används ibland till te som är urindrivande. De innehåller mycket C-vitamin, vilket förr utnyttjades för att förebygga skörbjugg. Unga blad kan användas i sallader och till saft. Björklag användes förr som dryck.
Skogsencyklopedin