(Ginkgo biloba) östasiatiskt lövträd i familjen ginkgoväxter vilken familj bara innehåller denna art. Arten anses vara en relikt och andra ginkgoväxter var dominerande skogsträd under kritaepoken. Ginkgon kan bli 40 m högt på naturliga ståndorter medan den i odling endast når c:a 20 m. I rätt klimat blir den enstammig med strikta grenvåningar, virket liknar furuvirke men har delvis annan mikroskopisk struktur.
Barken är mörkt grå, till en början slät och fjällig, men blir med tiden djupt fårad. Ginkgon härstammar från Zhejiang-provinsen i Kina där bladen använts inom kinesisk folkmedicin och fröna ätits eller pressats för utvinning av olja. Utnyttjandet har gjort att arten varit utrotningshotad trots att den hållits som helig växt. I Sverige förekommer ginkgo i parker och odlingar, men som träd inte längre norrut än Västerås och Stockholm, men väl som förkrympt i Garpenberg!.
Skogsencyklopedin