vegetationstyp som är ett mellanting mellan äng och kärr men som i regel inte är torvbildande (jfr ängskärr). Fuktängar har humusrik mull och är mycket bördiga. Gräs och örter dominerar rikligt. Fuktängar finns på översvämningsmarker (alltid vid sötvatten) samt och på marker där grundvatten bryter fram. Fuktängarna hävdas genom slåtter och bete utom på kalfjället där de är en naturlig vegetationstyp. I vissa fall har man använt bevattning genom dämning eller konstgjord översilning för att kunna bedriva ängbruk av fuktängstyp. Sedan slåttern numera upphört har många fuktängar vuxit igen med alar, videbuskar, älgört och annat. Se även äng.
Skogsencyklopedin