området där en fornlämning i juridisk bemärkelse ligger samt det omgivande område som anses behöva skydd eller åtgärder för att fornlämningen skall kunna säkras. På den ekonomiska kartan markeras endast fornlämningens yttergränser, men för att kunna sätta in lämningen i dess forntida sammanhang måste ett större område avgränsas. Länsstyrelsen bestämmer hur stort område som krävs. Alla skogsbruksåtgärder som innebär ett markingrepp på fornlämningsområdet är i princip tillståndspliktiga av länsstyrelsen. Avverkning, röjning och uttransport får dock ske utan tillstånd, så länge åtgärden inte innebär skada på marken. Fornlämningsområdet indelas i praktiken ofta i ett närområde och ett ytterområde. Indelningen avgör vilka övriga skogsbruksåtgärder som kan tolereras i närheten av fornminnet. Fornlämnings närområde är den del av fornlämningsområdet som ligger närmast fornlämningen. På närområdet förbjuder länsstyrelsen normalt ett flertal skogsbruksåtgärder såsom avlägg, maskinell markberedning, stubbrytning, dikning och skogbilvägdragning. För plantering på närområdet ställs särskilda villkor. Närområdet måste också hållas fritt från avverknings- och röjningsavfall. Fornlämnings ytterområde är den del av fornlämningsområdet som inte utgör närområde. På ytterområdet tillåter länsstyrelsen normalt fler skogsbruksåtgärder än på närområdet. Åtgärder som inte brukar tillåtas på ytterområdet är avlägg, hyggesplöjning, stubbrytning, dikning och skogbilvägdragning. Se kulturminneslagen, fornlämningsområde.
Skogsencyklopedin