bevarade rester av en anläggning från historisk eller förhistorisk tid såsom byggnad, väg, boplats eller annan lämning efter människors verksamhet. Fornlämning skall vara varaktigt övergiven. Fornlämningar är skyddade enligt kulturminneslagen (SFS 1988:950). Fast fornlämning är en lämning bunden till marken där den återfunnits. De märks ut med ett R i run-stil på den ekonomiska kartan. Observera att till en fornlämning hör alltid ett skyddat område (se fornlämningsområde). Fasta fornlämningar inventeras av Riksantikvarieämbetet, omfattas av kulturminneslagen och är ovillkorligen skyddad från all påverkan, inklusive förflyttning. Dispens från detta skydd kan endast medges av länsstyrelsen. Detta betyder att fornminnen som, vare sig de är kända eller ej, påträffas på skogsmark inte får skadas eller påverkas av skogsbruksåtgärder. Samråd måste ske med länsstyrelsen angående vilka skogsbruksåtgärder som får företas i fornlämningens närhet. Undantag finns från detta (se fornlämningsområde). Metallsökare får inte medföras inom fornlämningsområden. Den som planerar ett arbetsföretag är skyldig att samråda med länsstyrelsen om fornlämningar kan beröras. Tillstånd erfordras för att få ta bort en fornlämning eller göra ingrepp i ett fornlämningsområde. Länsstyrelsen kan lämna sådant tillstånd om exploateringsintresset väsentligt överväger intresset att bevara fornlämningen med hänsyn till dess art och betydelse. Företaget skall då i regel svara för kostnaden för en arkeologisk undersökning av fornlämningen. Den som bryter mot lagen kan dömas för fornminnesbrott. Se fornminnen, kulturminneslagen.
Skogsencyklopedin