rest av äldre övergiven åkermark. Då nya metoder som träda och gödsling infördes, började åkrar brukas på mer permanent bas. Denna utveckling startade under bronsåldern, och forntida åkrar härstammar från den tiden och framåt. Forntida åkrar finns kvar om jord- och skogsbruk inte påverkat marken, och förekommer främst i Götaland och vissa delar av Svealand. Den forna åkerns utseende och storlek varierar och man brukar utgå från den geometriska formen. Till de forna åkrarna hör odlingsrösen i form av strängar eller högar. Dessa har uppstått då åkern rensades från sten. Bassängformade åkrar är kvadratiska eller rektangulära med 30–50 m sidlängd. Vid bearbetning med årder har jord flyttats successivt mot kanterna, och låga jordvallar har bildats kring åkern. Ryggade åkrar är vanligen långsmala, t. ex. 40–70 m långa och 7–12 m breda. Vid plöjning har jorden vänts in mot åkerns mitt. Den får då en karakteristisk välvning med uppemot en halvmeters höjd. Terrasserade åkrar uppstår på sluttande mark. Vid plöjning har jord successivt kasat ner mot åkerns nedersta del, varvid en terrasskant har utbildats. Se kulturminneslagen, fornlämning, fornlämningslagstiftning.
Skogsencyklopedin